Ja, hur lätt är det att sammanfatta en text om en så stor hockeyspelare som Sanny Lindström? Kan någon berätta det för mig? Själv har jag då fixat mig en stor utmaning. Inte omöjlig, men stor. Okej, here I go.

Jag, personligen, började följa Sanny när han spelade i Timrå. Dock började ju det hela långt innan dess, som ni säkert förstår.

Denne man föddes på självaste julafton år 1979 i Huddinge (om jag inte minns fel...).

1997 - 1999 spelade han i division 1 i laget med namnet Huddinge.

1999 - 2002 var han iväg och spelade utomlands i ligor som NHL och AHL bland annat.

2002 - 2008 var han adresserad i Timrå.

2008 - 2009 så spelade han i Rapperswil (NLA).

2009 - nu så lirar Sanny i Färjestad iklädd tröjnummer 8.

S Lindström har även deltagit i landskamper under sin karriär.

Den här backen är stabil med en stark vilja och en positiv inställning. Precis som alla andra hockeyspelare, så har han utvecklats genom årens lopp. Spelsinne, teknik.....You name it. Talang, målmedvetenhet och ledarskap. Tre adjektiv som beskriver denne spelare.

Det är dock inte enbart Sanny som hockeyspelare som jag uppskattar, utan även Sanny som skribent och kapten (vi pratar inte båtar här). Han formulerar sig med ord som få andra klarar av. Allvar blandas med humor och resultatet blir en härlig läsning för oss som följer hans krönika på VF.se.

Detsamma gäller när han pratar (blir intervjuad). När han pratar så lyssnar man. Han förskönar inte saker utan ger en sanningen på ett ärligt sätt. Han lindar inte in saker, utan kör med raka puckar. Det uppskattar jag. Sanny skyller aldrig ifrån sig när hans lag inte presterar på den nivå som alla vill. Han står för vad han gör och han kämpar på för att nå dit han vill. Stort Hjärta - Hårt Arbete, stämmer verkligen in på honom. Jag hoppas att han fortsätter att förgylla hockeyvärlden i många år till!


Foto: Färjestads hemsida.

Ni får nöja er med en intervjufilm så länge. :)

Kunde inte bädda in det här inslaget. Klicka HÄR för att komma direkt till länken.

Ikväll hissades hans tröja i taket. Känslosamt. Tomhet. Ledsen. Vad mer kan jag säga? Det är helt enkelt himla tragiskt!  :(

R.I.P

R.A.B.T Transatlantic kollektion A/W -11 from RABT Transatlantic on Vimeo.


...han är modell också. Om ni inte redan visste det.

Då var det dags för mig att försöka sammanfatta Eriks historia inom hockeyn. "Mr Harmoni" som jag brukar kalla honom. Det började med att jag följde massmedia och "harmoni" dök upp hela tiden i samband med honom. Ett ord som jag tycker om. Harmoni. Smaka på det ni. :)

Erik blev väl mest uppmärksammad i samband med att han blev målvaktstränare i Färjestad, men jag har haft koll på honom långt innan den eran startade upp. Erik har ju själv varit aktiv som spelare i laget som jag följde mest under mina ungdomsår (då jag har släkten boende i Luleå och därmed vuxit upp med laget).

Erik spelade i Tvpucken 1987/88. Han representerade givetvis team Norrbotten. Det var på den tiden som faktiskt TVpucken fick mycket större uppmärksamhet än vad den får idag. Jag höll alltid på Norrbotten förr. "Kom igen vårat gäng N O R R B O T T E N!", ljöd i hallar runt om i Sverige då. En riktigt klassiker. :)

Grana har spelat i lag som Kiruna, Boden, Nyköping och Rögle, m e n den längsta tiden under hans karriär som spelare gjordes i Luleå Hockey åren 1989 - 1997.

I Rögle avslutades även den aktiva tiden och då hade även en tur till Österrike hunnits med. Det var i början av 2000-talet.

Sedan tog då målvaktstränarjobbet över. Det startade i Rögle BK (J20) 2004/2005. Säsongen 2006/2007 började han som målvaktstränare i Färjestad. Där har han blivit kvar. Han har gjort underverk. Inte bara för att han är den fantastiska tränare som han är, utan även för att han är den person som han är. Kunskap har alltså blandats med engagemang, empati, omtänksamhet, glädje och...HARMONI.

Ja, jag vill passa på att tacka Erik för det han har gjort och bidragit med till den svenska hockeyhistorian hittills, men framför allt det han gör än. Han skapar "målvaktsmonster" som aldrig förr. Keep up the good work! :)


Foto: vf.se



Foto: Färjestad hemsida.

Foto: Toronto Maples Leafs hemsida.

Vad ska man säga om denna hockeymålvakt? Talang, stjärna, underverk...Ja, adjektiv i superlativform...Ingenting kan väl beskriva Jonas? Åtminstone inte på ett rättvist sätt. Numera lirar han i Toronto Maple Leafs. Bara det liksom.

Det hela började dock den 24 oktober 1984, då denne killen föddes. Han som skulle vara tryggheten bakom varje vinnande lag, som han spelade i. Han som är lugnet själv, stabil, målmedveten, positiv, duktig på att läsa spelet och hårt arbetande i allt han gör kring hockeyn. Han som fick namnet Jonas. Han fick väl genombrottet i Färjestad, men ni ska veta att han även gjorde bra ifrån sig innan dess. Det var bara det att han hade äran att få jobba med Erik "Mr Harmoni" (som jag kallar honom) Granqvist. På så vis så blev det en snabbare utveckling, vilket ledde till NHL.

Allting började i Stockholm och Jonas spelade i AIK från 1999/2000. Där fostrades han och utvecklades tills dess att han hamnade i Färjestad säsongen 2007/2008. Lite besök i Skåre hanns också med under den säsongen.

Säsongen 2008/2009 tog han Färjestad till SMguld. Jag vågar nog påstå att han var det störta skälet till det guldet. Vilken grabb! Monstret blev hans smeknamn där och då. Det smeknamnet har även följt med honom över Atlanten.

Toronto blev hans nya hemstad säsongen 2009/2010. Där har han blivit kvar sedan dess.  Med undantag av ett litet besök i AHL under säsongen 2010/2011, så har han varit med i sitt NHLlag. Believe me or not, men jag vet att han är där för att stanna. En stjärna som honom släpper man inte så lätt. Jag önskar honom all lycka var än han är och spelar. Jag gratulerar alla lag som får den äran att ha honom som målvakt.


Foto: Aftonbladet.se

Jag tycker att Torpet och PW gör ett mycket bra målvaktsjobb när de vaktar kassen. Det är en njutning att se dem spela med stort fokus och skärpa.

Det kan inte hjälpas. Jag saknar ändå Jonas på hemmais. För mig är han inget Monster. För mig är han Jonas Gustavsson #50. En kille som är mer än talangfull. Han är en stjärna.



Ja, så småningom kommer det ett inlägg här om honom med. Det kan dröja, men jag lovar att det kommer ett.

Det är lagsport. Det är laget som ger resultatet. Det är lagandan som utvecklar laget. Det är Färjestad som jag tycker om. Jag är själv en teamplayer i det mesta som jag gör. En gång lagspelare alltid lagspelare. Även om folk i ett lag är olika och har olika förmågor och egenskaper så är det ändå LAGET som är JAGET. Man tänker inte enbart på sin egen framgång. Man gläds minst lika mycket åt andras. Det finns ändå liksom några egenskaper hos lagspelare som är gemensamma.

Det är därför svårt för mig att ha favoritspelare. Färjestad skulle aldrig vara Färjestad om inte alla som ingår i dagens lag var där. Ibland dock så kan jag erkänna att det finns en del spelare (inte enbart i FBK), som får mig haja till. Näääää, jag pratar inte om snygghetsfaktorer (alla tjejer som följer hockey engagerar sig inte på grund av spelarnas utseende). Jag pratar om talang, förmågor och egenheter.

Det kommer därför komma inlägg liknande sådana som det under detta. De handlar om spelare som JAG av någon anledning följt lite extra i sin hockeykarriär.

Jag har följt Rickard Walle Wallin och hans karriär sedan Färjestad bestämde sig för att ta med honom i A-laget 1998/1999. Redan på den tiden (trots stundtals lite ojämn nivå), var han en talang i mina ögon. Det var framför allt sättet han hade och alltid har haft på isen som fick mig att tro att det här var Färjestads framtid. Det handlade inte om spelteknik och styrka i sig. Det handlade om tålamod, envishet, spelglädje och vinnarskalle. Det är säkerligen de egenskaper som har gjort att han är den hockeyspelare han är idag och framför allt tagit honom dit han är idag.

Att Walle blev den spelare som fick ta över efter Jörgen Jönsson (vars karriär jag med följt hur länge som helst), kom inte som någon överraskning för mig. För mig var han given på  kaptenplatsen. Rätt man på rätt plats. Dessutom har jag alltid imponerats av Rickards tempo i både huvudet och snacket då han ger intervjuer. Det går fort när den mannen talar och ändå är alltid meningarna han säger fyllda med sanningar, reflektioner osv.

Idag är även Walle en jämn spelare, som har utvecklats i positiv riktning från det han gjorde debut i Färjestad till dags läget. Både när det gäller spel och humör. :)

Rickard har hunnit med spel i olika länder och i olika städer. USA (AHL och NHL ett antal gånger), Sverige (Troja - Ljungby och Karlstad) och Schweiz. På olika nivåer med blandad framgång. En del s k experter inom hockeyn har ibland ställt sig frågande till att han varit i NHL och anser att han inte platsar där. Jag ställer mig alltid frågande till att de ställer sig frågande...Han kanske inte är någon som dänger till där ute på isen i tid och otid, han kanske inte är den som trashtalkar mest, men han är stabil och har ett otroligt spelsinne. En sådan typ av spelare som alla lag borde sukta efter. En som spelar klokt, som ryter i när det behövs, som ställer upp för laget osv.

Om jag ska sammanfatta Walle som hockeyspelare, så tycker jag faktiskt att Färjestads slogan: Stort hjärta - Hårt arbete passar in på Mr Färjestad himself!



Foto: nwt.se

Läs här! Det är deras ord. Mina ord om vår lagkapten kommer i ett senare inlägg. Nyfikna? Då får ni ge er till tåls. Att skriva texter om lag, matcher och hockeyspelare och dessutom göra det med personlig touch tar en liten stund. Längre än 3 sekunder om man säger så. Det kanske rent utav blir en annan dag när jag har mer tid och energi till att ta itu med det.