Så härligt att vi vann tillslut. Efter första perioden led jag av stroke eller hjärtsnörp. Kalla det vad ni vill, men jag var i upplösningstillstånd. Vad sker då? Jag twittrar ilskna kommentarer. Typiskt mig. Jag gör det egentligen inte för att låta negativ, för det är jag inte, utan jag gör det för att elda igång laget. Det spelar ju ingen roll då killarna inte läser tweetsen. Åtminstone inte under pågående match. :)

 

1-0 av Åslund blev till 1-1 och sedan blev det 1-2. Då blev jag hypernervös och ville helst gå hela vägen till Karlstad och ställa mig i båset för att blåsa liv i mitt lag. 

 

I andra perioden gjordes 2-2 av Lee. Det lugnade mig och därmed kom känslan att det skulle bli 5-2-vinst för oss. 

 

I tredje perioden så gjorde Per 3-2 och slutligen Holtet 4-2. Det satte punkt för den matchen. Jag kunde andas ut. 

 

Jag vill aldrig mer se en sådan dålig förstaperiod över huvud taget i detta slutspel (helst aldrig). Vi måste sätta tryck och fart från början till sista sekunden om det här ska bli guld. Det är hur som haver 1-0 till oss i matcher och grabbarna gjorde en uppryckning under matchens gång. Det var ett tecken på vilja och vinnarskallar. Jag gillar när FBK ruskar om sig själva och ger sig själva käftsmällar för att liksom vakna till. Det ger alltid goda resultat i slutänden.

 

Jag är stolt över mitt lag och speciellt stolt är jag över Per.