Idag gick jag till jobbet och tog emot gliringarna från höger och vänster. Om jag brydde mig? Nä! EN match EN förlust. 54 matcher kvar att vinna. Vad ska man säga? Jag deppar inte om jag säger så.

 

DOCK kan jag villigt erkänna att jag direkt efter en förlust kan bli ledsen, arg och besviken för (inte på) killarnas skull. Jag känner med de. Alla känslor som man känner efter en förlust. Jag vill inte att det ska bli en negativ spiral eller att de ska börja fokusera/tänka på "fel" saker som i sin tur kan leda till frustration i slutänden. Det vill jag inte! För mig är det en hockeymatch. För de handlar det om ett jobb. Ett offentligt sådant som gör att alla "har rätt till" att säga, tycka och tänka vad man vill om hur de utför sitt jobb. Det är inte alltid lätt. Om man inte har ett offentligt jobb så är det kanske några stycken som ser och märker om man har en dålig dag på jobbet. Om man har ett offentligt jobb så vet alla det. Å alla har sina åsikter om hur man har skött det. Så nej, jag vill inte att mitt lag som kämpar året om för att spela bra och underhålla oss på läktarna, ska hamna i ett hav av självkritik och negativa vibbar från alla sk experter. Jag är evig optimist i alla lägen. Mitt jobb som supporter är att peppa och inte deppa därav mitt egna uttryck: Inget depp bara pepp.

 

Jag kör inte flera mil i bil till varje hemma- eller bortamatch pga min livssituation (låter ju alltid mer dramatiskt än vad det är), men jag stöttar och peppar mitt lag ändå på andra sätt. Så, ett fan eller supporter eller kalla det vad ni vill, är just det oavsett VAR man befinner sig när laget spelar match.