Det började med att en presschef från Norrland twittrade. Ett tweet som innehöll ett patetiskt påhopp enligt mig. Det handlade om Rickard Wallin. Kastade ur sig ett tweet, men brydde sig inte om att förklara vad han grundade sitt påhopp på. Vem orkar med en persons beteende som håller på så? Sandlådenivå i mina ögon. Jag förstår inte ens syftet med att göra en sådan grej. Någon som tyckte det var värt en artikel i Sportbladet var Aftonbladet. De skrev en artikel om detta. Why man why? Varför göra en höna av en fjäder? Varför se till att piska fram någon slags hetsig stämning när Sportbladet borde handla om SPORT och inte skvaller? Det förstår jag inte alls. Så jag frågade en av dem som jobbar på Sportbladet och fick mig ett svar. Jag köpte inte svaret rakt av. Det var HANS åsikter som grundades på någon form av statistik. Själv behöver jag inte statistik för att förstå vad kvalitet på artiklar bör handla om.... Visst förlorar man skvallerpressenläsarna, men å andra sidan lär minst lika många "seriösa" sportintresserade läsare börja läsa Sportbladet så det går på ett ut i längden tror jag. Enligt mig handlar det om att bestämma sig. Bestämma sig för vad man ska skriva om eller inte och sedan köra på den linjen. Å har man ett namn SPORTbladet så vill åtminstone jag läsa om sport och inte skvaller då jag väljer att ögna igenom tidningen/appen.