Till att börja med så kan jag ju trösta Brynäs med att vi vet hur det känns att göra allting rätt utom mål. Dock inte sagt att jag hyser empati angående den punkten. Jag har annat att tänka på. :) Vi vann med 3-0 och fastän Peppe satte sista i öppet mål så var det skönt att han fick göra det.

 

Mitt lag kom ut med en helt annan energi. Lagkaptenen himself visade vägen genom att dunka in 1-0 och sedan gjorde Åslund 2-0. Jag väntade på att Anton skulle göra 3-0, men det blev Peppe som fick göra det istället. Skitsamma. Huvudsaken att det blev mål.

 

Det var fart och raka passningar. Man gjorde det enkelt och man höll ihop laget. Det var skönt att se och det var gött för killarna att få känna just det där att man gör en skitmatch i en och en halv period för att sedan tuffa på och vända speltrenden mentalt. Gick av isen som vinnande lag. Det är rätt stort faktiskt.  Om vi nu tittar i backspegeln.

 

Men min största hjälte ikväll stavas S  A L À K! Alexander SALÀK! Vad ska de göra? Vi har Alex.