Å Salák fick man visst köra omkull med. När Nygga och Tollefsen tog bort de motståndarna som körde på vår målis blev Nygga utvisad. Braaaaaaaaaaa domaren. Stora Hjärtat och det Hårda Arbetet fanns där i tredje perioden, även om det ett tag var för nervöst för min smak. :)

 

Holtet sköt en puck mot Andersson (LHC målvakten) och hela arenan trodde att Andersson hade räddat den. Det gjorde han inte. TACK för den gästvänligheten! 2-3 var ett faktum. Grabbarna nedanför mig blev tysta och den äldre mannen snett till vänster framför mig sa inte möe. Resten av perioden var det verkligen till att kriga och försvara sig. LHC kom med fart och med snabba passningar. LHC brukar ha tur och kan vända underlägen till segrar. Nu var jag plötsligt inte så lugn längre då de kom närmare och närmare och vi små korta stunder yrade omkring och var nästan lite överspelade ett tag. Jag och bästis vrålade 100-tals gånger att vi skulle ta ut pucken och äga vår egen zon. När det var ca 2.5 minuter kvar av matchen så tog de ut sin målvakt och de började verkligen det tunga artelleriet. Jag hoppade på min sittplats och de bakom tyckte nog att jag skulle stått på Borta Stå istället. Som ett popcorn höll jag på. Fiii fanken så nervöst. Jag vet att mitt lag är bra på att försvara sig, men jag vet också (och har fått uppleva det allt för många gånger i CC), att LHC kan göra det mest oväntade bara för att jäklas med mig liksom. När jag poppat omkring där i slutsminuterna och vrålat till mitt lag att de skulle slå ut pucken och helst sätta den i tom bur, tittat på matchklockan som hade nedräkning i slowmotion och hållit för både ögon och öron stundtals, så ljöd ÄNTLIGEN klockan och matchen var över. Vi hade tagit TRE poäng och vunnit i CC. När hände det senast? LHCpubliken lämnade men vi stod troget kvar (en hel  hop av oss FBKsupportrar på både sitt-och ståplats) och sjöng, applåderade och skrek. Det var den goaste av alla segrar denna säsongen. Är man östgöte i CC och håller på FBK så ÄR det en goooo seger.

 

Spelarna tackade varandra och sedan gled FBKlaget fram till Borta Stå och slog klubborna i isen och tackade dem. Fast det bästa av allt som värmde mitt FBKhjärta var ändå när Åslund och Wallin även tackade oss på sittplats med att klappa i händerna och vinka. Det är som det ska vara!