Ja, då har jag tänt levande ljus, dragit matchtröjan över skallen och har matchen på Tv. Tröjhissning står på spel. Mathias Johanssons tröja ska upp. Nr 17. Så värd det! Ja, jag hade fortfarande velat vara på plats, men mitt liv med min vardag satte stopp för det. 

 

Hur som helst så är både Mathias Johansson och Håkan Loobs ögon fyllda med tårar. Det kan ju få var enda mäniska att börja böla själv. Åtminstone om man är en sådan empatisk människa som jag själv. :) Jodå, jag ser nog lite blanka ögon på Jörgen Jönsson och Thomas Rundqvist med. Det ska vara känslosamt.

 

Ståplats har gjort ett magnifikt Tifo. Jag rös bara jag såg det. Alla människor, glädjen och de vajande flaggorna och banderollerna. Allt guld som flög hit och dit över publiken. Det var mäktigt. Ser välkända ansikten på Stå. Tycker att de kunde ha zommat in spelarfruläktaren med.  :)

 

Anyway. 

 

Jag kommer att heja fram spelarna från Tvsoffan i Östergötland. Jag kommer att njuta av publikens engagemang. Jag kommer förmodligen få njuta av en seger till ikväll. Det vore ett sådant antiklimax om laget förlorade just ikväll.