Efter slutsignalen
Fråga mig inte var 3-6 kom ifrån för det hörde jag inte på webradion. Men tydligen kom det i början av tredje perioden.
När jag spelade basket så ville jag vinna, men jag deltog för att det var roligt att spela basket, inte bara för att vinna. Jag har väl alltid setts som en god förlorare. När det gäller mitt lag så kommer jag aldrig att gilla att förlora. Jag hatar när mitt lag förlorar. Jag hatar det speciellt mycket när vi tappar ledningar, lagkollapsar och tappar fart. Fi fanken vad jag hatar känslan av frustration. Jag är så arg pga den där äckliga känslan av att ingenting stämmer. Vi får inget tryck. Vi får inga chanser. Vi har ingen ork. Å domaren gör allt för att se till så att vi ska komma ur balans.
Jag hoppas att Sanny Lindström är tillbaka snart och att Grundel kommer tillbaka redan på lördag. Vi behöver våra backar hela och starka. Vi behöver vårt lag!
Jag är som sagt var en god förlorare, men när det gäller Färjestad, så blir jag värsta tjurisen direkt efter slutsignalen vid förluster. Sedan glömmer jag efter några sekunder och lägger fokus på nästa match. Inget depp. Bara pepp! Jag blir inte arg på laget. Jag blir liksom bara arg på känslan av frustration. Det är inte lätt att vara en peppande och stöttande supporter när matcher som ikväll visas. Då blir jag ledsen och frustrerad. SÅ mycket bryr jag mig om Färjestad. Jag gläds med de när de vinner och känner med de när de förlorar.
Trackback