Har inte läst tidningar vare sig här eller i pappersform. Jag vill inte bli påmind om gårdagens match som ledde till att Tre Kronor fick lämna VM. Det känns fortfarande tungt. Inte lika tufft som när Färjestad fick lämna ES-slutspelet. Det var mycket tyngre att bära för mitt hockeyhjärta. Det var jobbigt. Jag var arg i en vecka efteråt. Frustrerad. Ledsen. Framförallt led jag med laget. Det kändes orättvist.

Jag följer inte bara lag utan jag engagerar mig känslomässigt! Jag vill att de ska vinna. Helst alltid, men realisten i mig inser ju att det inte kan vara så. När mina lag åker ur sina serier/slutspel så blir jag ledsen, besviken, frustrerad och allt det brukar resultera i någon nivå av ilska. Hur smart? Det är dock sådan jag är i allt jag gör. Min personlighet. När jag gör saker eller har ett mål så engagerar jag mig fullt ut. Jag gör sällan saker halvdant. Då väljer jag hellre att låta bli. Målmedveten är mitt förnamn.:) Därför blir jag så glad för deras skull när det går bra och så nere när det går dåligt för lagen. Sedan är jag inte långsint utan går vidare relativt snabbt med nya mål i sikte. Obotlig optimist är nämligen mitt efternamn.:)

Så, på måndag kommer jag att ha släppt det helt rent känslomässigt. Aldrig roligt att följa en turnering när ens eget lag är ute ur bilden.