De där dagarna under ett slutspel som inte ens lag spelar någon match. De dagarna är såååå sega. Man vill liksom bara sätta igång med nästa. Så kändes det idag och så känns det alltid för mig under slutspel. Idag var jag snäll och hånade inte någon av mina kollegor för att HV71 inte kunde prestera någonting igår, förutom en förlust....Jag har lärt mig att "what goes around comes around". Jag gläds hemma och tillsammans med mina FBKvänner, spelare, hockeyfruar och fans + organisation, men jag rör sällan en min utåt på jobbet. Blir man för kaxig kanske det börjar gå dåligt för ens lag. Jag är skrockfull när det gäller slutspel. Det ter sig på många sätt (och nej, jag kommer inte berätta hur).

En kollega (som är Bynäsare), påstår att gårdagens match är den enda som vi kommer vinna i kvartfinalserien. "Vi har organisationen, erfarenheten och viljan", blev mitt svar. Därmed inte sagt att han inte skulle kunna ha rätt. Jag tar aldrig ut någonting förrän det är över. En match i taget, en period i taget, ett byte i taget. Det är mantrat för mig. Inte ens igår när vi ledde stort i tredje så tog jag inte ut någonting. Vi som kan hockey vet hur fort det kan svänga i den här sporten.

Nu ska jag se AIK-Luleå på Tv. Klart jag kollar in allt som har med slutspelet att göra tills dess att mitt lag har gjort sin sista match i slutspelet. Förhoppningsvis görs den i finalserien, då de tar emot folkets jubel och får guldmedaljerna runt halsarna.