Jag hade skrivit ett långt inlägg och så försvann allt. Det gör så på blogg.se ibland. Man trycker inte på någon  knapp utan att de skrivna orden bara försvinner och översiktssidan kommer fram. Hur kul? Eftersom jag inte orkar eller vill skriva om allting så får ni helt enkelt hålla till godo med nattens tweets i högerspalten.

Jag kan väl säga att vi ägde hela matchen från början till slut och det var det som var så frustrerande att puckusslingen inte ville ta sig in i mål. Allt för många gånger skreks:"Så nääääääääääääääääääääääääära" här hemma i Tvsoffan.

NI förstår väl glädjen som utspelades tidigt på morgonen när vi så äntligen kunde få in pucken i förlängningen. Jag struntade i vad grannarna tyckte om tiden på dygnet. Jag vrålade rakt ut och skuttade runt i vardagsrummet. Ni skulle ha sett mig...eller nä, kanske inte. :)

31 år tog det. Det var värt att vänta på. Detta JVM. För som de har presterat och spelat Småkronorna. Efter Rysslandsmatchen (då jag började följa JVM nattetid) och de vände och vann, så har det bara rusat på mot guldet. Vilka vändningar de har bjudit på och vilken fart och fläkt. De har visat vägen för seniorlaget inför stundande JVM senare under året.

Vi kan väl vara överens om att detta guld och de känslorna som utspelades under natten, var i SMguldsklass. Precis likadant känner jag varje gång Färjestad tar guld. Obeskrivligt underbart!

Jag har kallat Johan Gustafsson för Minimonstret ett tag. Mest på skoj, men i ärlighetens namn. Killen är bäst när det gäller! Fokus och skärpa!

En annan sak vi kan vara överens om är att norrlänningar är bra på att coacha!

Avslutningsvis vill jag bara påminna er om att jag redan innan det satte igång trodde på GULD! Bevis finns i bloggen. Enough said! You can call me HockeySaida. ;)