Det är sorgligt, men sant. Jag är evigt tacksam över att fenomenet TWITTER finns. Igår hade jag ingen bild när Färjedstad kämpade till sig en seger i ET. Inte vilken seger som helst utan en semifinalvinst som ledde till en finalplats. Idag spelas finalen mot Luleå HC. Mmm. Vi mot släkten. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att vi vinner det kriget. 

 

Bäst igår var faktiskt Rickard Walle Wallin (när kommer den där tröjan till shoppen egentligen? Tröjan som jag eftersökt till FBK de senaste säsongerna nu). Han är en vinnarskalle av stora mått vår gode kapten. Bäst när det gäller. Samlar sin trupp. Visar vägen. Peppar. Stöttar. Bara köööööööööör. Två mål gjorde han. Ikväll blir det hattrick från vår Guldkapten. Jag har saknat blicken, fokuset och tågan fullt ut hos honom framför allt förra säsongen, men även inledningen på denna. Det går inte att förklara mer än så. Det syns i hans ögon när den där känslan finns. Känslan när Rickard visar att han lever i sin hockeybubbla och ingen kan "slå honom" när han befinner sig där. Ingen kan stoppa honom från att ta sitt lag till seger. Den blicken som får även orädda människor som mig att vika undan med blicken.  :) DET är en av de främsta anledningarna till att jag tror att vi vinner guld ikväll. 

 

Även styrkan som vi har i laget bidrar till min guldkänsla. Vi har haft skadeproblem och då och då även sjukdomsdrabbningar. Ändå visar vi hur bra vi är. Hur bred kompetens vi besitter på alla platser.